Orkar inte skriva nu för tiden. Så mycket att tänka på hela tiden. Men Simon och jag försöker igen, lite långsamt i alla fall. Jag vet inte helt vad jag vill och han behöver bygga upp förtroendet för min kärlek igen och det kan jag förstå. Så igår kom vi fram till att vi ska börja dejta så smått och se vart det leder. Han ska även ta med mig på en riktig dejt en dag vilket kommer bli jättemysigt. Dock kommer vi aldrig använda våra förlovningsringar igen utan om vi kommer så långt om några år så får vi införskaffa nya.

Vikten är åt helvete och väger 65.5 kg. Jag orkar inte väga såhär mycket men bulimin har mig i ett så starkt grepp så jag kan fan inte gå ner mer just nu. Har varit uppe i två timmar och druckit tre koppar kaffe och snart ska jag försöka att ta mig till skolan vart jag inte heller kommer få i mig något. Efter det ska jag se om inte C vill umgås med mig och då slipper jag äta ikväll också eftersom jag har sånt problem att äta framför andra. Håller tummarna på att jag klarar en dag utan mat.

Har börjar "röka" igen. Inte hela tiden men ofta. Måste få slappna av lite. Röker dock inte ensam och går inte tillbaka till tyngre igen.

Dagen igår var mestadels crapcrappycrapcrap men jag räddade den på kvällen med sobril och en massa röka. Tack vare att jag åt som jag gjorde igår så gick jag bara ner 1 hg vilket ju alltid är ner men jag har ju gått upp sista tiden.

Planerna för idag blev ändrade då C:s unge har blivit magsjuk. Istället går jag med mamma och pappa på vernisage och lyssnar på när Timbuktu håller tal utanför museet.

Det är en rätt okej morgon om ni frågar mig. Sitter och dricker på min tredje kopp kaffe, lyssnar på musik   och läser min underbara bok. Vaknade av att exet ringde och sa att han inte hade någon skola och satt fast här i stan så undrade om jag ville umgås. Självklart vill jag de för allt är lite lättare om jag inte är ensam. Han har hjälpt mig hela morgonen eftersom mitt ben spricker upp hela tiden. Jag åkte aldrig in till Lund och sydde igår och nu är det ju försent eftersom det gått över 8 timmar.

Vikten är okej. Igår när jag vaknade vägde jag 68.6 kg, när jag gick och la mig så vägde jag 68.1 Nu väger jag 67 kg och kan leva med detta idag. Men jag kommer inte behålla något för måste ner mer, snabbare.

Nu ska jag fortsätta läsa och sen ska jag till psyk och ta mediciner. Vill inte bli hatad av min skötare och innerst inne vet jag att hon inte kommer vara arg på mig för att det inte är produktivt.

Sovit underbara 11 timmar inatt!

Varför är det så lätt att börja skära sig igen när man haft ett återfall? För mig är det nog för att jag skiter i om jag är duktig idag när jag ändå var värdelös i måndags. Det är inte så många dagar sen jag misslyckades så jag kan lika bra fortsätta kämpa emot mina urges en annan dag. Så efter att jag hetsåt, spydde, badade, såg min mage, såg mitt ben (såren sen måndags), ställde mig på vågen och den visade hela 67.9 kg så gav jag upp och lät rakbladen dansa blodens vals över mitt ben igen. Jag ångrar mig men älskar den svidande känslan. Varför är det inte rätt att skära sig när endorfinerna är så underbara?

Jag vet att jag borde åka in och sy men jag orkar verkligen inte!

Jag skakar och är yr och trött hela tiden men är i alla fall vid liv. sover till och från och när jag inte sover kollar jag Harry Potter eller läser. Har gått upp till 69.1 kg pga droppen dem gav mig på sjukhuset som innehåller socker och salt. JAG HATAR ATT DEM GÖR SÅ MOT MIG!!! Men jag lever som sagt var men vet dock inte hur mycket jag kommer orka skriva nu för tiden. Plockade ut mina stygn själv innan vilket kanske inte var det smartaste för det ena såret sprack självklart upp igen. Men jag tycker att stygn gör alldeles för ont.

Nu åkte Simon precis och jag är ensam hemma med bara demonerna och katten som sällskap.

Har precis berättat för mamma om anorexian och bulimin med. Hon blev arg för att jag inte sagt något tidigare för att hon hela tiden har vetat. Det är klart att jag vet det men jag vill ju inte bli tvingad att äta eller behålla mat när jag väl är där.  

Ett nytt självmordsförsök och denna gången var det fan för nära. Jättemycket piller, skärsår, folköl och 1.5 dygn till och från medvetslös med dropp, kateter, uppkoppllad till hjärt och syre monitorer. Nu är jag äntligen hemma och Simon ska komma hem hit och hjälpa mig. Det jobbifaste är att vattnet i lägenheten är avstängt tills imorgon så måste springa upp och ner 4 trappor på ett nysyttben bara för att gå på toaletten.

Helgen gick inte alls enligt planerna men har varit underbar i alla fall. Fredagen spenderades med vänner alkohol, sobril och sen röka med exet innan vi skulle sova tillsammans. Lördagen spenderades med att sälja av saker på loppisen i området och införskaffa en massa böcker och lite andra saker så som en ny ramoneströja och ett par sjukt söta örhängen som skriker "Teo". På kvällen igår satt jag och drack lättöl med Bobby och bara kramades för att få trygghet. M kunde inte umgås igår men ringde mig vid 3 inatt när jag låg och sov och jag har ett svagt minne av att vi bestämde att vi skulle ses idag men är inte säker.

Vikten står rätt still efter att ha gått upp och nu ligger jag på 66.1 kg. Jag börjar tröttna extremt på detta med att hetsäta men jag kan fan inte sluta.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig i sängen och läsa lite eftersom jag har så många nya böcker att gå igenom.

Min vikt är värdelös. Vad jag än gör så går jag alltid upp/ner till 66.2 igen. Ja, jag vet att det är min kropp som tycker att det är den bästa vikten för mig men jag vill verkligen inte väga så mycket. Upp 1.2 kg på två dagar och jag känner mig så vidrig. Idag intar jag ingen mat alls!!!

Denna dagen kommer vara rätt så full. Jag ska tvätta, ta antabus, fika med Ellinore och då mysa med lilla James med och sen umgås med exet innan jag ska iväg och träffa M ikväll om han kommer på något roligt som vi ska göra. Jag kommer senare berätta om personen M men orkar inte nu.

Just nu sitter jag och sveper tre stora koppar kaffe, ska sminka mig och kollar Supernatural. Har bränt mig och blivit stucken av ett bi men det är väl bra det med? NOT! Dock överlever jag då det inte gör så ont och jag har ju mina mediciner mot getingsticket.

Bjuder på en bild på osminkade mig och min fina kaffekopp.