Min bulimi är åt helvete! Sockersuget är där hela tiden och alla mina pengar spolas ner i toaletten. Jag orkar inte med detta mer. Det enda positiva är att jag inte går upp mer än några hg som jag sen går ner fort igen. Idag visade vågen 57.9 och det är helt okej för stunden.

Ska till barnmorskan och sätta in hormonspiral idag men är så jävla rädd. Har legat i gynstol förr men jag är alldeles för vidrig för det. Är så rädd att hon ska spy när hon ser allt fett på mina lår och att fettet på magen ska hänga ner över min "hmm".

Efter jag varit där ska jag i alla fall träffa Ellis och James så det är ett plus.

Min våg måste vara knäpp. Jag vägde 6 hg mindre än igår (alltså 57,6 enligt vågen) och så mycket går jag ju inte ens ner när jag inte äter alls och tränar en massa. Jag önskar att jag kunde lita på vågen även om jag vet att jag inte borde gå ner. Men vad spelar det för roll egentligen när jag ändå ska äta lunch hos mamma idag och måste äta några tuggor i alla fall av hennes hemmagjorda potatissallad. Jag kommer gå upp som fan tills imorgon och då börjar skolan vilket betyder att jag kommer bli mobbad åter igen för att jag är ett jävla fetto och äckel. JAG VILL BARA FÅ VARA SMAL JU!!!

Förlåt för att jag inte skriver så mycket här men det finns inget att säga direkt. Var dag går ut på att planera måltider, ta mig igenom dem, andas igenom ångest inbillningar om att jag håller på att dö och sen hetsar och spyr jag i stort sätt var kväll. Jag vet att jag inte borde gå ner mer nu men huvudet låter mig inte sluta. Är nu nere på 58,2 kg vilket betyder att det bara är 3,2 kg kvar tills mitt BMI tyder på undervikt.

Tänkte skriva mer men måste sluta för har en överkelig Mims här som klättrar upp på mina armar och ska trampa hela tiden. Får väl lägga mig på soffa och läsa lite med henne på bröstet.

För övrigt så älskar jag min mamma!

Jag hatar mig själv så mycket. Är för fet och måste nu gå ner lite till innan skolan börjar på måndag. Vikten idag låg på 58.7 kg och jag ska vara nere på i alla fall 58 sharp tills dess. Usch, detta kommer aldrig gå för jag har stått still rätt länge nu.

Samtalet med C gick bra idag och hon tror att detta verkligen kan funka. Vi smygstartar med att jag ska ringa VC för att gå på hälsokontroll så dem vet om jag har fått någon mer permanent skada av äs och jag ska även skriva ner när jag äter vanligt, hetsar och spyr. Ska också stå emot ena v de spontana gångerna per dag som jag väger mig. Detta är ju mer ett tvång än en undran över vad vågen säger.

Det kändes som att C trodde att jag ljöd om äs bara för att jag är så tjock. Man kan inte se ut såhär och bli kallad anorektiker. Sköterskan I här på psyk i Landskrona (som jag får mina antabus av två gånger i veckan) sa att hon börjar oroa sig hon med över hur smal jag har blivit och hur benig jag börjat bli. Varför säger alla att jag är smal när jag inte är det? Jag är enormt och vidrig! Jag tappade bort mig själv någonstans på vägen!

Idag är Dagen med stort D och jag är livrädd! Jag vill verkligen inte gå upp i vikt. Är inte redo att få hjälp med anorexian utan bara bulimin. Tänker be dem ta hand om bulimin först för det är ändå den som läkarna har sagt utsätter mitt liv för akut fara just nu.

Jag vet inte alls vad jag ska göra när jag kommer hem. Vet inte vad jag kommer orka med. Har röka kvar och en del av mig vill hitta på något kul. Såhär är det var fredag fram tills klockan blir typ 17-18 då alla krafter går ur mig, yrseln slänger sig över mitt huvud och jag bara vill stanna hemma. Det återstås att se om jag orkar gå ut eller ej. Om jag ska festa ska jag i alla fall höra av mig till Betty och se om hon vill hit även om jag inte kan ha någon mer än Simon som sover här.

Vikten är värdelös för övrigt! Var uppe på toa inatt och vägde mig efter det. Har för mig att jag då vägde 58.4 men jag måste ha drömt dem siffrorna för när jag vaknade nu i morse så vägde jag hela äckliga 59.3 kg och är så jävla vidrig. MÅSTE i alla fall vara nere på 58 innan skolan börjar om 10 dagar.

Ja va fan! Nu blir det vitt hallonte, röka och en askul film och massa krammys med katter och Simon

Var med mamma på City Gross innan för att köpa kaffe, te och hets. Mamma betalade då jag inte har några pengar men visste inte vad jag skulle ha köttbullarna och brödet till. Hon trodde mig när jag sa att jag behövde ha lite utmanande mat hemma nu när jag börjar behandlingen imorgon. När vi var i affären så klagade jag på att jag frös fruktansvärt mycket och mamma började klaga för att jag inte har något underhudsfett kvar, Det är klart som fan att jag har det! Jag var väl bara dåligt klädd eller något.

Simon ska åka till sin mamma idag så jag kommer vara ensam tidigast till ikväll men kanske tills imorgonförmiddag. Jag ska äta som fan och spy mig sönder och samman. Jag vet detta, jag känner igen mönster och tankar.

Vikten är nere på 59.1 och om jag är riktigt duktig på att få upp allt jag får i mig senare (har behållt lite idag) så kan jag kanske vara nere på 58.5 imorgon. Håller tummarna för det för då är det lättare att ta emot behandlingen antar jag. Men jag är så snurrig och har så ont i mitt huvud. Har även fått för mig att jag är döendes hela tiden. Usch!