Har frossa och på insidan av min bröstkorg är det klibbigt. Jag känner mig så enormt och en del av mig vill bara ge upp och inte andas mer. Men istället för att återvända till den varma sängen med tre täcken och en bra bok så ska jag om 5 minuter bege mig till behandlingen igen och prata om allt självhat, om alla flyktplaner. Det gör så ont att leva just nu! Sköter inte skolan för det har jag ingen ork till och vill egentligen bara supa. Jag vet inte vart jag ska bli av och jag är så nära ett återfall!

Jag är vidrig och värdelös
Detta upprepas i mitt huvud från det att jag vaknar till det att jag somnar
En b/p igår
Framsteg i alla fall
Vikten är åt helvete
Försov mig så missade skolan och antabusen
Vet inte när jag ska vara på DBT:n idag med tror att det är 11.00
Frukosten försöker jag skjuta på tills Simon blir sårad
Detta är en lista för att visa hur lite struktur det är på mina morgnar

Samtalet med C gick bra idag och hon tror att detta verkligen kan funka. Vi smygstartar med att jag ska ringa VC för att gå på hälsokontroll så dem vet om jag har fått någon mer permanent skada av äs och jag ska även skriva ner när jag äter vanligt, hetsar och spyr. Ska också stå emot ena v de spontana gångerna per dag som jag väger mig. Detta är ju mer ett tvång än en undran över vad vågen säger.

Det kändes som att C trodde att jag ljöd om äs bara för att jag är så tjock. Man kan inte se ut såhär och bli kallad anorektiker. Sköterskan I här på psyk i Landskrona (som jag får mina antabus av två gånger i veckan) sa att hon börjar oroa sig hon med över hur smal jag har blivit och hur benig jag börjat bli. Varför säger alla att jag är smal när jag inte är det? Jag är enormt och vidrig! Jag tappade bort mig själv någonstans på vägen!

Idag är Dagen med stort D och jag är livrädd! Jag vill verkligen inte gå upp i vikt. Är inte redo att få hjälp med anorexian utan bara bulimin. Tänker be dem ta hand om bulimin först för det är ändå den som läkarna har sagt utsätter mitt liv för akut fara just nu.

Jag vet inte alls vad jag ska göra när jag kommer hem. Vet inte vad jag kommer orka med. Har röka kvar och en del av mig vill hitta på något kul. Såhär är det var fredag fram tills klockan blir typ 17-18 då alla krafter går ur mig, yrseln slänger sig över mitt huvud och jag bara vill stanna hemma. Det återstås att se om jag orkar gå ut eller ej. Om jag ska festa ska jag i alla fall höra av mig till Betty och se om hon vill hit även om jag inte kan ha någon mer än Simon som sover här.

Vikten är värdelös för övrigt! Var uppe på toa inatt och vägde mig efter det. Har för mig att jag då vägde 58.4 men jag måste ha drömt dem siffrorna för när jag vaknade nu i morse så vägde jag hela äckliga 59.3 kg och är så jävla vidrig. MÅSTE i alla fall vara nere på 58 innan skolan börjar om 10 dagar.

Var med mamma på City Gross innan för att köpa kaffe, te och hets. Mamma betalade då jag inte har några pengar men visste inte vad jag skulle ha köttbullarna och brödet till. Hon trodde mig när jag sa att jag behövde ha lite utmanande mat hemma nu när jag börjar behandlingen imorgon. När vi var i affären så klagade jag på att jag frös fruktansvärt mycket och mamma började klaga för att jag inte har något underhudsfett kvar, Det är klart som fan att jag har det! Jag var väl bara dåligt klädd eller något.

Simon ska åka till sin mamma idag så jag kommer vara ensam tidigast till ikväll men kanske tills imorgonförmiddag. Jag ska äta som fan och spy mig sönder och samman. Jag vet detta, jag känner igen mönster och tankar.

Vikten är nere på 59.1 och om jag är riktigt duktig på att få upp allt jag får i mig senare (har behållt lite idag) så kan jag kanske vara nere på 58.5 imorgon. Håller tummarna för det för då är det lättare att ta emot behandlingen antar jag. Men jag är så snurrig och har så ont i mitt huvud. Har även fått för mig att jag är döendes hela tiden. Usch!

Efter att Ellis sambo inte tåler deras honkatt så är hon nu min istället. Lilla Mims är hur lugnt och snäll som helst men Sherlock är rädd pissed för tillfället. Dock går det mycket bättre nu efter bara två timmar.

Vikten går sådär. Jag håller mig inom samma tal hela tiden även om huvudet skriker att jag måste ner mer. Så idag vägde jag 59.1 kg så upp 7 hg sen jag vägde som minst.

Dagens middag fick bli torsk med spenat, tomat och majs. Ca 3 dl allt som allt. Har ätit ett äpple, en brödbit utan något på, en varma koppen (55 kcal) och två klunkar lättfil också idag och Simon ser till så jag får i mig ett litet kvällsmål på 85 kcal med. Men efter det är jag klar med denna dagens matplågor.

Jag både längtar tills DBT:n börjar och är livrädd. Rädd för att inte klara det, rädd för att ångra mig, rädd för att bli tjock, rädd för att göra folk besvikna. Bara 5 dagar kvar nu!

Vikten går bara bra. Väger 61.7 så har bara 1.7 kg kvar till målvikten även om jag inte är nöjd alls. DBT:n börjar 8/8 och det längtar jag som fan efter.

Imorgon blir jag 24 jävla år och nästan inga av mina "vänner" bryr sig om att fira med mig. Men fuck det, jag har några älskade personer med mig och en jävla massa ballonger.