J

10 september 2014 20:01

Jag vet det är svårt men det är inte omöjligt att bli frisk även om det är en riktig jävla uppförsbacke. Känner igen mig så mycket i dig. Är också 170 lång. Hoppade av skolan som 15-åring, satt hemma och tröståt, hade panikångest, skar mig och gjorde inte ett skit fram till jag fyllde 17 och flyttade hemifrån. Jag vägde då 82 kilo och hade hela mitt liv fått höra att jag var tjock och värdelös. Så när jag fick "makten" över mitt egna kylskåp och jag dessutom hade utvecklat bulimi vid det här laget rasade jag från 82 till 49 kg på ett mycket ohälsosamt och självdestruktivt sätt. Jag vill inte gå in på detaljer för jag VET att det kan vara triggande och något du snappar upp eftersom du är helt inne i sjukdomen nu, men jag var väldigt elak mot min kropp under flera års tid kortfattat. Sen blev jag "den jobbiga patienten" och man övermedicinerade mig med massa antipsykotiska som jag absolut inte behövde vilket bara ledde till att jag gick upp och upp i vikt. Till sist slutade vågen på 95 kilo och jag var inte ett dugg friskare utan fortfarande väldigt bulimisk och nu dessutom överviktig igen och satt mest och åt och spydde hela dagarna när jag inte låg i sängen och stirrade i taket och övervägde att ta mitt eget liv. Sen hände väl någonting inom mig för jag kom till en punkt där jag kände att psykiatrin kommer aldrig kommer kunna hjälpa mig på det sättet jag varit i behov av och någonting inom mig började längta efter ett annat liv. Så jag cuttade helt enkelt alla mediciner utan en antidepressiv, började läsa upp min gymnasiebetyg och lämnade dessutom eslöv och lund där jag bott under tiden jag var som sjukast för att gå vidare helt enkelt. Och sen dess har det bara blivit bättre.
Idag är jag 28 år. Jag har gått ner till ett normalt BMI på ett hälsosamt sätt och jag pluggar på högskolan, något jag absolut inte hade kunnat föreställa mig när jag var 20.
Vad jag ville säga med denna långa utläggning är väl egentligen att jag tror på dig och håller tummarna för dig och att det kan bara bli bättre så länge man krälar på botten. Kram /J