Jag gjorde det! Jag gick ner fucking halva mig själv! Jag väger nu 61 kg och har gått ner 61.2 Fy fan vad jag känner mig stark just nu. Ätstörningarna har det lätt varit värt. Men jag mäter till 79 cm över naveln och vill veta vad smala tjejer har för mått för jag är fortfarande hur bred som helst. Jag tror faktiskt att vågen ljuger för mig, försöker lura mig till att sluta gå ner i vikt. Har 1 kg kvar att gå ner till sista målvikten men mitt huvud skriker efter ett BMI precis på 19 vilket betyder 55 kg istället för 60. Jag får inte gå ner mer och vill inte ljuga för min omgivning men jag kommer inte orka leva om jag inte får bli smal.

Idag ska jag cykla med mamma. Ska hem till henne när som. Vi ska först och panta flaskor och handla cigg och sen ska vi cykla typ en mil. Intaget idag ligger på tre blåbär, två koppar grönt te, ett glas vatten och en kopp kaffe med minimjölk. Helt okej faktiskt. Ska försöka att röra mig hela dagen. Gömd träning för att rena mig så att säga för jag är ju så nära målet nu att jag kan känna doften av lycka, stolthet och kontroll.

Vet inte om jag ska äta nått mer idag. Fick inte behållt något av det jag åt tidigare och vikten var densamma som i morse men ändå. Har sagt till Simon att jag åt en dubbelmacka innan vilket jag inte gjorde. Men har bara tränat lite och vill verkligen inte gått upp i vikt. Höll på att kollapsa på köksgolvet innan när jag skulle hämta vatten men vet inte om det är för att jag är väck eller för att jag "måste" äta något. Jag vill verkligen inte vara såhär tjock!

Jag hatar mig själv så jävla mycket. Klockan är bara 12 på dagen och jag har redan ätit tre glassar och snart en påse godis. Allt bara för att jag är ensam hemma några timmar. Så jävla värdelös och vidrig är jag. Jag lyckades ju gå ner till 61.7 igen tills idag och nu kommer jag ha förstört det hur mycket jag än kommer spy om några minuter.

Var för övrigt hos barnmorskan innan och ska sätta in en spiral 19/8 för min p-stav är galen och gör så jag har blödningar hela tiden. Simon var gullig och åkte med innan han skulle luncha i Lund med sin mamma och bror.

Ny före/efter bild
Dock ser men inte så mycket skillnad på de två senaste eftersom jag knappt gått ner något
Har bara 2.1 kg kvar nu
På första bilden har jag redan gått ner 19.2 kg

På de nedre bilderna så ser man förändringen på underarmarna

Har samma armband med samma storlek på mig på båda

Jag orkar verkligen inte ha det så här mer. Två ätstörningar har krig i mitt huvud och jag gick upp 5 hg igår bara för att jag behöll 300g gröna vindruvor. Varför ska jag äta så jävla mycket för? Fucking bulimi!

Jag vill bara bli smal!!!

Jag orkar inte kämpa idag så det blir musik och dokumentärer om ätstörningar innan jag ska tvätta och städa med Simon. Antabusen är i systemet igen och jag har varit nere och fixat på försäkringskassan. Klarar inte av att se ut såhär mer. Det går verkligen inte. Måste även ringa till barnmorskan och boka tid för att byta prev.medel och måste ringa vc och boka tid så jag kan starta utredningen om jag kan få operera bort mitt skinn till slut.

Idag ska jag på DBT:n igen för första gången på några år. Vi ska se om vi kan använda oss av deras färdigheter för att hjälpa mig med anorexian och bulimin.

Vågen visade idag 62.5 vilket betyder att jag bara ska gå ner 2.5 kg kvar och att jag nu har gått ner hela 59.7 kg. Visst, detta har tagit lång tid eftersom jag började gå ner januari 2011 men har gått ner det mesta nu senaste året och inte opererat mig så är dock lite stolt (även om det är gjort på fel sätt).

Pappa sa till mig här om dagen att jag börjar se mager ut i ansiktet och mamma sa att jag måste sluta gå ner i vikt nu innan det blir farligt på riktigt. Hade jag haft det valet själv så är det klart att jag hellre skulle varit glad och kunna äta lite mat och behålla det men det är inte jag som bestämmer utan spökena Ana och Mia gör det åt mig. Dessutom så är det ju 7.5 kg kvar tills jag är på en farlig vikt (BMI under 19) så det är lugnt. Mamma sa även igår att jag valt att ha en ätstörning och det bara är att skärpa sig lite så blir det bra igen. Hon tror att jag njuter av detta. Det enda jag njuter av är vågens siffror och allt annat är ett jävla helvete. Hon som var så stöttande första veckan efter att jag berättade för henne. Nu tjatar hon dagarna i enda om jag har ätit, berättar hur dåligt det är att jag inte äter, är ständigt arg på mig och så vidare. Är det så jävla konstigt att vi med ätstörningar blir så jävla duktiga på att ljuga och gömma mat? 

LÄMNA MIG I FUCKING FRED!!!

JAG HAR FÖR FAN SÖKT HJÄLP OCH KOMMER GÖRA ALLT JAG KAN SÅ FORT JAG NÅTT MITT JÄVLA MÅL!!!

Orkar inte skriva nu för tiden. Så mycket att tänka på hela tiden. Men Simon och jag försöker igen, lite långsamt i alla fall. Jag vet inte helt vad jag vill och han behöver bygga upp förtroendet för min kärlek igen och det kan jag förstå. Så igår kom vi fram till att vi ska börja dejta så smått och se vart det leder. Han ska även ta med mig på en riktig dejt en dag vilket kommer bli jättemysigt. Dock kommer vi aldrig använda våra förlovningsringar igen utan om vi kommer så långt om några år så får vi införskaffa nya.

Vikten är åt helvete och väger 65.5 kg. Jag orkar inte väga såhär mycket men bulimin har mig i ett så starkt grepp så jag kan fan inte gå ner mer just nu. Har varit uppe i två timmar och druckit tre koppar kaffe och snart ska jag försöka att ta mig till skolan vart jag inte heller kommer få i mig något. Efter det ska jag se om inte C vill umgås med mig och då slipper jag äta ikväll också eftersom jag har sånt problem att äta framför andra. Håller tummarna på att jag klarar en dag utan mat.

Har börjar "röka" igen. Inte hela tiden men ofta. Måste få slappna av lite. Röker dock inte ensam och går inte tillbaka till tyngre igen.