Det blev ingen konsert igår på grund av att jag var för utmattad så idag kompenserar jag för den motionen genom att gå på en långpromenad med pappa och hans hund. Ska försöka gå in om biblioteket och förtidsrösta och låna några anorexiaböcker.

Det är fest ikväll men antar att mitt mående inte låter mig gå dit idag heller!

Jag orkar verkligen inte ha det så här mer. Två ätstörningar har krig i mitt huvud och jag gick upp 5 hg igår bara för att jag behöll 300g gröna vindruvor. Varför ska jag äta så jävla mycket för? Fucking bulimi!

Jag vill bara bli smal!!!

Jag orkar inte kämpa idag så det blir musik och dokumentärer om ätstörningar innan jag ska tvätta och städa med Simon. Antabusen är i systemet igen och jag har varit nere och fixat på försäkringskassan. Klarar inte av att se ut såhär mer. Det går verkligen inte. Måste även ringa till barnmorskan och boka tid för att byta prev.medel och måste ringa vc och boka tid så jag kan starta utredningen om jag kan få operera bort mitt skinn till slut.

Idag ska jag på DBT:n igen för första gången på några år. Vi ska se om vi kan använda oss av deras färdigheter för att hjälpa mig med anorexian och bulimin.

Vågen visade idag 62.5 vilket betyder att jag bara ska gå ner 2.5 kg kvar och att jag nu har gått ner hela 59.7 kg. Visst, detta har tagit lång tid eftersom jag började gå ner januari 2011 men har gått ner det mesta nu senaste året och inte opererat mig så är dock lite stolt (även om det är gjort på fel sätt).

Pappa sa till mig här om dagen att jag börjar se mager ut i ansiktet och mamma sa att jag måste sluta gå ner i vikt nu innan det blir farligt på riktigt. Hade jag haft det valet själv så är det klart att jag hellre skulle varit glad och kunna äta lite mat och behålla det men det är inte jag som bestämmer utan spökena Ana och Mia gör det åt mig. Dessutom så är det ju 7.5 kg kvar tills jag är på en farlig vikt (BMI under 19) så det är lugnt. Mamma sa även igår att jag valt att ha en ätstörning och det bara är att skärpa sig lite så blir det bra igen. Hon tror att jag njuter av detta. Det enda jag njuter av är vågens siffror och allt annat är ett jävla helvete. Hon som var så stöttande första veckan efter att jag berättade för henne. Nu tjatar hon dagarna i enda om jag har ätit, berättar hur dåligt det är att jag inte äter, är ständigt arg på mig och så vidare. Är det så jävla konstigt att vi med ätstörningar blir så jävla duktiga på att ljuga och gömma mat? 

LÄMNA MIG I FUCKING FRED!!!

JAG HAR FÖR FAN SÖKT HJÄLP OCH KOMMER GÖRA ALLT JAG KAN SÅ FORT JAG NÅTT MITT JÄVLA MÅL!!!

Orkar inte skriva nu för tiden. Så mycket att tänka på hela tiden. Men Simon och jag försöker igen, lite långsamt i alla fall. Jag vet inte helt vad jag vill och han behöver bygga upp förtroendet för min kärlek igen och det kan jag förstå. Så igår kom vi fram till att vi ska börja dejta så smått och se vart det leder. Han ska även ta med mig på en riktig dejt en dag vilket kommer bli jättemysigt. Dock kommer vi aldrig använda våra förlovningsringar igen utan om vi kommer så långt om några år så får vi införskaffa nya.

Vikten är åt helvete och väger 65.5 kg. Jag orkar inte väga såhär mycket men bulimin har mig i ett så starkt grepp så jag kan fan inte gå ner mer just nu. Har varit uppe i två timmar och druckit tre koppar kaffe och snart ska jag försöka att ta mig till skolan vart jag inte heller kommer få i mig något. Efter det ska jag se om inte C vill umgås med mig och då slipper jag äta ikväll också eftersom jag har sånt problem att äta framför andra. Håller tummarna på att jag klarar en dag utan mat.

Har börjar "röka" igen. Inte hela tiden men ofta. Måste få slappna av lite. Röker dock inte ensam och går inte tillbaka till tyngre igen.

Dagen igår var mestadels crapcrappycrapcrap men jag räddade den på kvällen med sobril och en massa röka. Tack vare att jag åt som jag gjorde igår så gick jag bara ner 1 hg vilket ju alltid är ner men jag har ju gått upp sista tiden.

Planerna för idag blev ändrade då C:s unge har blivit magsjuk. Istället går jag med mamma och pappa på vernisage och lyssnar på när Timbuktu håller tal utanför museet.

Det är en rätt okej morgon om ni frågar mig. Sitter och dricker på min tredje kopp kaffe, lyssnar på musik   och läser min underbara bok. Vaknade av att exet ringde och sa att han inte hade någon skola och satt fast här i stan så undrade om jag ville umgås. Självklart vill jag de för allt är lite lättare om jag inte är ensam. Han har hjälpt mig hela morgonen eftersom mitt ben spricker upp hela tiden. Jag åkte aldrig in till Lund och sydde igår och nu är det ju försent eftersom det gått över 8 timmar.

Vikten är okej. Igår när jag vaknade vägde jag 68.6 kg, när jag gick och la mig så vägde jag 68.1 Nu väger jag 67 kg och kan leva med detta idag. Men jag kommer inte behålla något för måste ner mer, snabbare.

Nu ska jag fortsätta läsa och sen ska jag till psyk och ta mediciner. Vill inte bli hatad av min skötare och innerst inne vet jag att hon inte kommer vara arg på mig för att det inte är produktivt.

Sovit underbara 11 timmar inatt!

Jag skakar och är yr och trött hela tiden men är i alla fall vid liv. sover till och från och när jag inte sover kollar jag Harry Potter eller läser. Har gått upp till 69.1 kg pga droppen dem gav mig på sjukhuset som innehåller socker och salt. JAG HATAR ATT DEM GÖR SÅ MOT MIG!!! Men jag lever som sagt var men vet dock inte hur mycket jag kommer orka skriva nu för tiden. Plockade ut mina stygn själv innan vilket kanske inte var det smartaste för det ena såret sprack självklart upp igen. Men jag tycker att stygn gör alldeles för ont.

Nu åkte Simon precis och jag är ensam hemma med bara demonerna och katten som sällskap.

Har precis berättat för mamma om anorexian och bulimin med. Hon blev arg för att jag inte sagt något tidigare för att hon hela tiden har vetat. Det är klart att jag vet det men jag vill ju inte bli tvingad att äta eller behålla mat när jag väl är där.