Jag gick ner till 63 kg redan idag även om jag inte ens försökte så mycket. Antagligen för all vardagsmotion jag får nu tack vare att jag har en cykel igen. Idag ska jag cykla ner i stan och handla i alla fall men sen tror jag faktiskt att jag mest ska slappa med min bok (just nu Sagan om ringen) och kanske även diska om jag orkar det för jag står verkligen inte ut med att det ser ut som det gör just nu i mitt kök.

Simon och jag hade en liten dejt igår med picknick på en utav Landskronas alla bunkrar vid havet och sen åt vi glass framför tv:n och en massa kramar och pussar.

Nej, nu måste jag röka bort min huvudverk känner jag. Men först... KAFFE!!!

Kollar Biggest Loser säsong 4 eftersom det var den första jag någonsin såg och försöker stå emot ostbullarna som ligger i köket. Har städat lite här hemma och ska snart diska. Sen handla med mamma och även dansa lite tror jag. Min cykel är lagad så kanske tar en runda på den med

Vikten just nu ligger på 63.6 och jag vill vara nere på 63 tills fredag. Hoppas på att det går bara. Jag vill verkligen verkligen bli smal och orkar inte se ut som jag gör nu.

Jag fyller snart år och det ska firas med karuseller, vattenkrig, grillning och fruktsallad med vännerna. Men innan dess ska jag, familjen och Simon äta citroncheesecake (som jag självklart inte kommer behålla) och jag hoppas verkligen att jag får pengar i födelsedagspresent plus kanske en fotlänk eftersom jag verkligen vill ha en sån. Tror det hade passat mig om den bara hade varit silvrig.

Nu vill jag röka även om jag måste spara. Kanske är Simon snäll och låter mig ta några bloss av honom.

Kollar konsert med P!nk och försöker bli av med mitt illamående så jag kan träna.

Igår var det middag på Moose head i Malmö med klassen som avslutning. Jag åt faktiskt ryggbiff med sallad och drack vatten så det gick rätt bra även om jag fick panik och drog rätt snabbt igen.

Vikten höll sig dock och är nu idag nere på min lägsta vikt (64.5). Bara 4.5 kvar till målet, 3.4 kvar tills jag har gått ner halva vikten av vad jag vägde som mest och 2.3 kg kvar tills jag gått ner 60 kg.

Längtar tills studentfesten på torsdag som hålls för bästa Jonna. Ska dit med pappa så det kommer vara tryggt.

Orkar inte skriva nu för tiden. Så mycket att tänka på hela tiden. Men Simon och jag försöker igen, lite långsamt i alla fall. Jag vet inte helt vad jag vill och han behöver bygga upp förtroendet för min kärlek igen och det kan jag förstå. Så igår kom vi fram till att vi ska börja dejta så smått och se vart det leder. Han ska även ta med mig på en riktig dejt en dag vilket kommer bli jättemysigt. Dock kommer vi aldrig använda våra förlovningsringar igen utan om vi kommer så långt om några år så får vi införskaffa nya.

Vikten är åt helvete och väger 65.5 kg. Jag orkar inte väga såhär mycket men bulimin har mig i ett så starkt grepp så jag kan fan inte gå ner mer just nu. Har varit uppe i två timmar och druckit tre koppar kaffe och snart ska jag försöka att ta mig till skolan vart jag inte heller kommer få i mig något. Efter det ska jag se om inte C vill umgås med mig och då slipper jag äta ikväll också eftersom jag har sånt problem att äta framför andra. Håller tummarna på att jag klarar en dag utan mat.

Har börjar "röka" igen. Inte hela tiden men ofta. Måste få slappna av lite. Röker dock inte ensam och går inte tillbaka till tyngre igen.

Dagen igår var mestadels crapcrappycrapcrap men jag räddade den på kvällen med sobril och en massa röka. Tack vare att jag åt som jag gjorde igår så gick jag bara ner 1 hg vilket ju alltid är ner men jag har ju gått upp sista tiden.

Planerna för idag blev ändrade då C:s unge har blivit magsjuk. Istället går jag med mamma och pappa på vernisage och lyssnar på när Timbuktu håller tal utanför museet.

Det är en rätt okej morgon om ni frågar mig. Sitter och dricker på min tredje kopp kaffe, lyssnar på musik   och läser min underbara bok. Vaknade av att exet ringde och sa att han inte hade någon skola och satt fast här i stan så undrade om jag ville umgås. Självklart vill jag de för allt är lite lättare om jag inte är ensam. Han har hjälpt mig hela morgonen eftersom mitt ben spricker upp hela tiden. Jag åkte aldrig in till Lund och sydde igår och nu är det ju försent eftersom det gått över 8 timmar.

Vikten är okej. Igår när jag vaknade vägde jag 68.6 kg, när jag gick och la mig så vägde jag 68.1 Nu väger jag 67 kg och kan leva med detta idag. Men jag kommer inte behålla något för måste ner mer, snabbare.

Nu ska jag fortsätta läsa och sen ska jag till psyk och ta mediciner. Vill inte bli hatad av min skötare och innerst inne vet jag att hon inte kommer vara arg på mig för att det inte är produktivt.

Sovit underbara 11 timmar inatt!

Varför är det så lätt att börja skära sig igen när man haft ett återfall? För mig är det nog för att jag skiter i om jag är duktig idag när jag ändå var värdelös i måndags. Det är inte så många dagar sen jag misslyckades så jag kan lika bra fortsätta kämpa emot mina urges en annan dag. Så efter att jag hetsåt, spydde, badade, såg min mage, såg mitt ben (såren sen måndags), ställde mig på vågen och den visade hela 67.9 kg så gav jag upp och lät rakbladen dansa blodens vals över mitt ben igen. Jag ångrar mig men älskar den svidande känslan. Varför är det inte rätt att skära sig när endorfinerna är så underbara?

Jag vet att jag borde åka in och sy men jag orkar verkligen inte!

Jag skakar och är yr och trött hela tiden men är i alla fall vid liv. sover till och från och när jag inte sover kollar jag Harry Potter eller läser. Har gått upp till 69.1 kg pga droppen dem gav mig på sjukhuset som innehåller socker och salt. JAG HATAR ATT DEM GÖR SÅ MOT MIG!!! Men jag lever som sagt var men vet dock inte hur mycket jag kommer orka skriva nu för tiden. Plockade ut mina stygn själv innan vilket kanske inte var det smartaste för det ena såret sprack självklart upp igen. Men jag tycker att stygn gör alldeles för ont.

Nu åkte Simon precis och jag är ensam hemma med bara demonerna och katten som sällskap.

Har precis berättat för mamma om anorexian och bulimin med. Hon blev arg för att jag inte sagt något tidigare för att hon hela tiden har vetat. Det är klart att jag vet det men jag vill ju inte bli tvingad att äta eller behålla mat när jag väl är där.